Precis som rubriken indikerar så har jag haft en liten paus av olika anledningar, ett nytt jobb och en funderan om ifall jag vill vara så öppen med min diagnos. Men jag har funderat och kommit på att det vill jag!

Livet är rätt bra nu, jag är stabil och känner både sorg och glädje, tack medicinerna för det! Jag är lite mer lipig än vanligt, haha. Jag gråter till typ allt fint, sorgligt, kärleksfullt osv jag ser på tv.

Vikten fortsätter dock göra mig deppig. Sammanlagt har jag gått upp 30 kilo på två år nu, vilket inte är speciellt roligt såklart. Jag har aldrig vägt såhär mycket förut. Jag satte ut mitt Sertralin vilket läkarna rekommenderade för viktuppgången, det har gjort att jag åtminstone inte fortsätter gå upp. Mitt mål är att få sluta med Litarex (litium), men eftersom det är den viktigaste medicinen jag har är inte läkarna riktigt med på den planen.

Annars i livet; jag är färdig med nagelutbildningen och har bara slutproven kvar. De ska jag göra under hösten, och sen får jag äntligen kalla mig diplomerad nagelterapeut. Jag jobbar ju dock redan med det och har startat upp mitt eget företag, vilket är spännande, läskigt och jätteroligt!

I höst börjar jag jobba 70% på en förskola här, och planerar då att jobba resterande 30% på mitt företag. Men innan det ska jag till Kreta en vecka, dit åker vi på söndag och det ska bli så härligt då jag har jobbat hela sommaren!

Det var en liten uppdatering, vi får se om jag kommer igång med bloggen nu igen :)

Kram