Jag mixtrar massa med medicinerna igen, i samråd med läkaren såklart, och är nästan 100% säker på att det är därför jag mår såhär.

Förra veckan var en bra vecka, i lördags vände det. Jag spenderade tre dagar i sängen, och sov nästan 25 timmar i sträck. Idag har jag mått bättre psykiskt men nu ikväll (inatt) kommer hjärtklappningarna.

Det hjälper att ha lillasyster jämte mig, att höra hennes djupa andetag och välbekanta doft. Men ändå är det inte rätt. Sju veckor senare letar jag fortfarande efter den riktiga tryggheten, den riktiga famnen och den riktiga doften som ju ska vara jämte mig. Kärlek hörni, det är ett mystiskt spel. Blanda det med hjärnmediciner så går det tydligen riktigt illa :) 

Skämt åsido, jag ska såklart överkomma det här med. Jag lever ju med fina människor runt mig iaf, som plockar upp mig när det är som värst.

Och på måndag börjar jag på nytt jobb vilket jag är riktigt taggad på! Efter två år på nuvarande jobbet känns det kul att prova något nytt. Nästa vecka börjar även min 7,5 poängs ledarskapskurs jag ska läsa i höst.

Nu ska jag försöka sova igen, alternativt gå ner och äta någon eftersom magen undrar varför jag inte sover. God natt :)