Som dimmiga moln...
...runt mig konstant. Det är så det känns just nu, att allt är lite suddigt och luddigt. Som att jag drömmer fast inte slipper alla jobbiga känslor. Nej, ångesten ska fan ingenstans tydligen.
Imorgon börjar nästa omgång ECT. Imorgon börjar också flytten till min nya lägenhet, och här ligger jag. Tack gode gudarna för familjen i situationer som denna. På lördag får jag åtminstone några timmars permis för att hjälpa till.
Här har jag fått massa medicinändringar; Litarex istället för Lithionit, Melatonin istället för Propavan och Lergigan istället för Atarax. Dessutom har jag fått Abilify/Aripiprazol (?) insatt. Nu borde jag fanimej bli frisk.
Trött är jag konstant iaf, så godnatt!
/ 
